Cu Chi Tunnels och Ho Chi Minh

Hejsan!!


Ytterligare en bra dag. Vi började tidigt, redan klockan sju var vi installerade för att beställa frukost, lustigt att man är ganska inne i den vietnamesiska tiden. Bussen som skulle ta oss till Cu Chi tunnels tog av från hotellet och tog cirka två timmar. Det är härligt att komma ut lite så man ser landskapet och vi passerade risfält och gravplatser.
Jag som inte gillar årtal har bestämt mig för att lära mig tre.
1945, Vietnam blev fritt från den franska kolonialismen.
1954, Vietnamkriget startar.
1975, Vietnamkriget slutar. Vietnam fortsätter att vara självständigt. Sådär! Känner mig redan lite mer allmänbildad ;)

Turen leddes av en (som oftast) lite tokig guide som hade en mycket amerikanskt influerad dialekt och som då och då flikade in lite historier från sitt privatliv, ibland lite väl ingående. haha.

Han ledde oss rätt iaf och vi fick krypa genom tunnlar så smala att man knappt kunde krypa på knäna. Linn fegade ur, FULLT förståeligt, en extremt klaustrofobisk känsla. När det kom till att skjuta med ak47or fegade vi alla ur. Och störde oss mest på det ständiga pangandet. Jag kunde inte annat än att känna att det var lite tråkigt att mina krigsgalna småbrorsor inte var där. De hade ÄLSKAT det. Jag tror faktiskt även min krigsgalna pappa hade ÄLSKAT det, kanske ännu lite mer.

Vårt hotel

Frukostsalen högst upp

Kommunismen syns

Nu ska vi packa lite. Jag har gott luktande hår för första gången på länge och det blir en sista kväll på stan innan det bär vidare till Auckland!

/Hedvig