Att gå över ett övergångsställe på andra sidan jorden..

..är inte det lättaste! Allt är tvärt om, och hjärnan får gå på högvarv. Titta först vänster har man lärt sig, här är det höger vänster höger som gäller. Vi ska tänka på Reinfeldt tycker Linn, så det blir Reinfeldt vänster höger. Men saken blir inte bättre av att stan har enormt många enkelriktade gator, så det är inte alltid våran Reinfeldt grej fungerar. Kollar man först åt höger kommer bilen i alla fall från vänster. Vi försöker lära oss vägmarkeringarna för att se om det är enkelriktat men har ännu inte helt klurat ut det. Okej, så detta gäller för obevakade övergångsställen. Den andra problemet är att det tar en evighet för ljuset att bli grönt här. Jag skulle tippa på ca 3-4 minuter, det är en ganska lång tid. Jag är ganska otålig av mig och vill snabbt komma fram, i Sverige vet jag hur bilarna kommer köra på ett ungefär och kan smita innan det blir grönt, men här är det omöjligt, man kan inte tänka hur bilarna kommer köra! Så man får stå och vänta, tillslut glömmer man att man väntar och plötsligt hörs den lustiga (svårt att beskriva) trafiksignalen att det är grönt. Om man har tur så gäller det ens eget trafikljus, men det kan lika gärna vara till ett annat övergångsställe, och då ligger man illa till när man börjar gå. Det finns tisdnedräkning för varje grönt ljus (men då visas en blinkande röd gubbe). Vi har lärt oss att när det är 7 s kvar på gröna ljuset så brukar vi hinna över, men vi kommer nog försöka slå det.

Det är viktigt att kunna trafiken för vi går mycket. Alla andra har en bil här, but not us! Igår gick vi uppskattningsvis 2 mil sammanlagt för att ta oss till Mission Bay, en liten bit vacker strand här i stan, för att äta glass på Mövenpick och så att jag skulle kunna ta mig ett dopp i Stilla Havet. Det var en trevlig utflykt men inte så roligt att gå hela vägen hem i ett vindstilla Auckland med 28C. Men vi kom hem, lite halvdöda, Hedvig var den enda som tog trapporna den gången!

Kram på er! // Soffan