En magisk natt

Vi har inga bilder härifrån så ni får försöka föreställa er... Det är sent, mörkt ute men nära på fullmåne. Vi går på en väg i skogen tills vi kommer fram till en stor flod och hör porlande vattenfall. Det är ganska kallt så tanken på att gå i vattnet är inte särskilt lockande trots att Mike, min "kusin", berättat att detta är en så kallad Hot Spring (varm källa). Vi går i… det är varmt! Jättevarmt! Konstig känsla. Det är som att doppa sig i ett badkar med nästan kokande vatten! Vi befinner oss på en av jordens mest vulkaniskt aktiva platser och vattnet är varmt pga geotermiskt hett vatten som stiger från jorden skorpa. Men flyttar man sig mot floden som rinner förbi får man en perfekt blandning när det varma vattnet från fallen lägger sig ovanpå den kalla flodens vatten. Vi ligger där i mörkret och plötsligt så blir det alldeles stjärnklart. Stjärnhimlen här i NZ är alldeles otrolig, man ser så mycket. Här låg vi i flera timmar och njöt. Och som om det inte vore nog fick vi uppleva ett vackert och tydligt stjärnfall. Den enda andra person som vi hade sällskap med var en maorisk man. Jag började prata med honom, han var vildsvinsjägare och om halsen hade han ett halsband med två griständer. Han hade en tydlig maorisk brytning på sin engelska som de har här. Han berättade bland annat om hur det var innan Européerna intagit NZ, om hur de maoriska folken använde sig av ångan från de vulkaniska områdena för att ångkoka sin mat och förklarade vad deras maoriska stjärnbilder hette. Han kom tydligen varje kväll för att sitta i de varma källorna. Innan vi sa hejdå, tog han avsked av mig och Hedvig. Det kallas Hongi, man trycker näsorna och pannorna mot varandra för att därmed dela ett andetag av livet. Han gjorde det med en sådan känsla och respekt. Det kändes väldigt fint. Sen sa vi hejdå, ”Ka kite anō”

Southern Cross. (http://home-1.tiscali.nl/~slooten/crux.jpg)

//Sofia