torsdag 7 april 2011

Tongariro Crossing...

..räknas som världens bästa dagshike. Vi är lite småskeptiska till hur väl alla "världens bästa"-påståenden kontrolleras här. Det finns så många. Ett antal världens bästa fish and chips, världens brantaste gata, världens bästa vatten. Men man får väl tro på det, hiken var fantastisk.



Mina bett :(


Vi anlände vid halv ett tiden på natten, återigen när det redan blivit mörkt. Vi var oroliga att vi skulle behöva sätta upp tältet i blindo igen, men vår handledare Nimrod hade med sig pannlampor. Bra! Jag hade nog något utav den värsta natten sömnmässigt någonsin. Sandflugebetten kliade och det var 8 grader i tältet, Sofia har ju oftast koll på temperaturen. Nästa morgon började vi gå de tre mil vi hade framför oss. Vi möttes av ett obeskrivligt vulkanlandskap. Kargt, rått och nästan lite skrämmande. På skyltar kunde man läsa instruktioner för hur man skulle bete sig om det blev ett vulkanutbrott. Där vi stannade för att äta vår frystorkade rymdmat fanns det ställen där sanden rök av värmen från jordens inre. Hela platsen doftade av svavel och här och där såg man gula svavelkristaller.


Red crater



Varma klippor

På väg hem från denna vandrig var jag så obeskrivligt trött. Vi kände knappt igen varandra för att vi såg så slitna och väderbitna ut. Det kändes lite into the wild.


Kram! /Hedvig

3 kommentarer:

  1. Den låga nattemperaturen i kombination med sandflugebett lockar inte men f.ö. verkade det intressant. Hade kanske inte orkat...
    Hälsningar Agneta o Morgan

    SvaraRadera
  2. Bra Sofia! Fortsätt hålla koll på temperaturen!
    Här i Malevik är det plus 8 just nu :)
    Lasse

    SvaraRadera
  3. Om ingredienserna i "världens bästa dagshike" är flygbett, vulkanlandskap, nattkyla, då undrar man:
    Hur är då "världens sämsta"??
    Men, ni hade säkert roligt.
    Spännande att följa era äventyr.
    Tack, också för de fina bilderna.

    Kram/Farfar

    SvaraRadera